35- årsdagen!

Dagen efter den stora festen. Och så känns det verkligen, dagen efter. Har mått dåligt i 3 dagar nu och ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att jag skulle komma ur soffan precis innan festen började. Men tack vare ett dundenpiller (såna man har hemma om man vart cancersjuk) så kände jag mig pigg när det var intaget. Tack och lov!

Men jag vet inte ens vart jag ska börja. Hur ska jag kunna tacka för gårdagen och känna att orden räcker till!? 

Mängder med folk, kanske uppskattningsvis 80 personer. För att fira mig! Mig!

Oändliga rader med blommor och buketter står nu i vårt hem & skvallrar om en gårdag som sent kommer glömmas bort. 

Livebanden Poplabbet som min bror Jonnie fixade dit för att enbart spela min favoritlåt, bohemian raphsody med Queen. För att den låten skulle få en ny innebörd än att vara min låt jag hade varje gång på strålningen. Nu är den en gåva från min bror & ett band som ställde upp för medmänskligheten. 

Alla de saker jag nämnt att jag önskat mig, fick jag! Syrran Sofia som ordnat med alla på facebook och dragit ihop. Helt otroligt! 

All hjälp i köket av Yvonne & Lasse. Framdukningar och allt däromkring av mamma & lillebror gissar jag.

Och så alla som kom. Så mycket kramar & värme. Kärlek överallt.

Jag är så enormt tacksam.

Läser gästboken och blir påmind av allt.  

TACK alla som kom eller medverkade på annat sätt.

ALL kärlek till er.