tisdag 11 oktober 2016

Hej jag, vem är du?

- "Men sätt dig bara & skriv" säger dom. 

Men hur då. Vart ska jag börja nu. Hur ska jag få ihop allt i slutet & i början och i mitten och däromkring? Ska jag skapa karaktärer utifrån det verkliga livet eller ska det komma nya till liv? Ska man hänga ut folk verkligen, vilka vill vara med och vilka vill vara anonyma?

-Skit i det, skriv bara så faller bitarna på plats under tiden. Men viktigast - skriv. 

Och ja jag vill och nu tänker jag göra det. Jag ska skriva om hur 2-årsdagen har gått, passerat & försvunnit. Hur dagen i ära bjöd upp till en promenad i cancerns tecken. Hur jag ännu ett år stolt kunde promenera med rosaklädda hundar & deras ägare för att malligt kunna vara en del av ytterligare 27.000kr till cancerforskningen. För jag har ju själv haft cancer. 

Cancer cancer cancer. 

Jag hatar ordet, slänger cancefondens tidning när den kommer för jag orkar inte läsa. 
Samtidigt har det just gått upp för mig att det är just så jag ser mig själv. Hon som är ärrad - efter cancer. Ni vet känslan av att ha en stor fet finne mitt i pannan, en sådan som man bara inte kan undvika att glo på när man ser sig själv i spegeln. Mitt i pannan, på den annars så fina släta hyn. För finnar har man inte i min ålder annars, så den här syns. Den lyser liksom ikapp med dom röda höstlöven som hänger på en tunn tråd på träden. Men den här jäveln hänger inte på en tunn liten tråd för den sitter fast med ett ordentligt tag på pannan och den kommer inte släppa taget på ett bra tag. Som en lysdiod som inte går att dra ur sladden på så lyser den där. Blink blink här är jag, det är ingen som kan missa den. Så känner jag mig och så har jag identifierat mig. 
Gropen i ansiktet är allt jag är medveten om när det gäller självuppfattning. Den har blivit jag. Det är också den jag tror att alla människor fokuserar på när jag träffar dom. "Herregud, hon saknar en del av ansiktet! Vad kan ha hänt, vågar jag fråga? Oj oj oj..." Och där står jag och är så förbannat mottaglig och mer än gärna berättar om hur cancern kom en dag för ganska precis två år sen och hur den skapade mig ett nytt ansikte och hur jag inte kan äta och gapa och bla bla bla. Inte för att jag egentligen vill, men för att jag är skyldig att förklara varför jag ser ut så. 

Men hallå! Stop nu. vadå skyldig liksom? Skyldig vem? Inte fan kräver jag förklaringar av folk som man möter i olika sammanhang om varför dom saknar ett öra eller om ett finger verkar ha trillat av. Det är bara så det är, men bara för att den där gropen känns hela tiden som tandläkarbedövning och bara för att jag fräser när jag pratar för att tandprotesen inte passar perfekt ännu så tror jag det är det folk ser. 

Eller så tittar dom mig fakriskt bara i ögonen så som vanligt hövligt folk gör, och då tror jag att det är det enda jag är, hon med ansiktet - efter caaaaaanceeeeern. 
Jag inser efter att det börjar bli tjatigt. För jag hörde dom orden själv. Men hur bygger man en ny identitet när man inte vill vara sin nya identitet, eller man rättare sagt trodde man var skyldig att ha den identiteten för andras skull. Jag kanske måste sluta se på mig själv ur andras ögon som om jag trodde jag visste vad deras ögon såg. Inte ser jag det stora röda stoppmärket i pannan på någon jag träffar. Så ytlig är jag inte utan ser faktist en personlighet efter de ord som hoppar ur munnen. Också energin, glöden, flowet ilskan mörkret eller vad som möter mig. Jag måste sluta vara hon med ansiktet för jag tror inte att jag är det för någon annan. Jag fattar att folk undrar, men den där finnen kanske inte är hela världen även om den sitter där och man bara känner sig som en enda stor röd sprängdfylld blema. Bakom finns insidan. Och det är ju trots allt efter den vi minns och skapar bilder om människor vi möter. Så nu är mitt nya mission i livet att ändra om min identitet för mig själv och inte se mig så längre. Jag är ju trött på skiten så då borde det falla sig rätt naturligt att inte ens vilja identifiera sig med det längre. Så ge mig ett tag så ska jag försöka mentalt klämma finnen och sen låta såret läka och sen ska jag känna mig trygg i vem jag är.

4 kommentarer:

  1. Kära vän, ingen, ingen mer än nyfikna idioter som inte är värda att vara i ditt liv skulle komma på tanken att fundera på ditt ansikte!! Du är du, ärrad av livet, men en god vän, en underbar mamma, älskad sambo och dotter. Lika älskad syster! Det är nog precis så, det är du som ser, ingen annan <3
    Ser du förresten att jag haltar av och till? ;)
    Kom igen nu, jag vill läsa första delen av din bok, jag vill lära dig att strukturera en text, det kommer bli toppen! Bara du börjar kommer de bli som bloggen... Orden bara rinner ur dig och får oss andra att gråta, skratta och leva oss in...längtar, vännen ❤

    SvaraRadera
  2. Kära vän, ingen, ingen mer än nyfikna idioter som inte är värda att vara i ditt liv skulle komma på tanken att fundera på ditt ansikte!! Du är du, ärrad av livet, men en god vän, en underbar mamma, älskad sambo och dotter. Lika älskad syster! Det är nog precis så, det är du som ser, ingen annan <3
    Ser du förresten att jag haltar av och till? ;)
    Kom igen nu, jag vill läsa första delen av din bok, jag vill lära dig att strukturera en text, det kommer bli toppen! Bara du börjar kommer de bli som bloggen... Orden bara rinner ur dig och får oss andra att gråta, skratta och leva oss in...längtar, vännen ❤

    SvaraRadera
  3. När jag var hem till dig. Såga jag Madde. Den Madde jag jobbat tillsammans med. Den Madde jag skrattat så mycket med. Den Madde som satt på en restaurang i London och sjöng Barbie girl tillsammans med oss andra lätt förfriskade jävla svenska turister ��
    Den Madde jag älskar. Det är så jag ser dig. Underbara människa ��

    SvaraRadera
  4. När jag var hem till dig. Såga jag Madde. Den Madde jag jobbat tillsammans med. Den Madde jag skrattat så mycket med. Den Madde som satt på en restaurang i London och sjöng Barbie girl tillsammans med oss andra lätt förfriskade jävla svenska turister ��
    Den Madde jag älskar. Det är så jag ser dig. Underbara människa ��

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram