lördag 10 oktober 2015

2014-10-08 Facebookinlägg

2014-10-08

Dag ett i Örebro: tumören är utbredd där den sitter. Kan ha tagit sig fast vid nerver & skelett. Men den har inte spridit sig till andra delar av kroppen. Men den sitter långt bak näsa/svalg. Inte så bra. Jag väntar mig som jag fått veta på ett ungefär idag, en 12-timmars operation. Efter den vara nedsövd  i 24h.  Sen väntar intensiven i 2 veckor. Efter det strålning om jag förstått rätt. Jag kan ta det, jag känner mig trygg i läkarnas händer. Och skulle min tid vara kommen att vandra vidare, tidigare än jag vill så är jag lugnt med det. Jag är inte rädd för att gå vidare. Jag är rädd för att lämna Junie, & min familj & mina soldater bakom mig. Men himmelen skrämmer mig inte. Men det ska bli en motsträvig väg dit, OM änglarna ska ha dit mig i förtid!! Tro mig! 
Tyvärr är det en sak till som gör allt detta så oerhört sorgligt. Som är min största sorg just nu...
Dagen innan cancerbeskedet kom ett glädjande efterlängtat besked: vi väntar barn. Jag och min älskling skulle bli föräldrar. Tillsammans han & jag.
Men beskedet dagen efter slog omkull alla våra drömmar. Ska jag kunna bli bra & få alla behandlingar jag behöver så får vi inte ha kvar våran bebis. Därför får himmelen en ängel till snart, ett änglabarn. Jag måste lägga fokus på mig själv nu, bli frisk först. Jag kan bara hoppas och önska att våran lille kommer tillbaka till oss senare i livet. 

Vi har tider i Örebro på fredag igen, imorgon fick vi "ledigt". 
Så ligger det till kära ni, mina soldater. Det är en hård värld vi lever i men så länge det finns hopp så lever jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram