2014-10-09
Idag har vi vart runt jag och Tomas . Gjort sånt som vanliga människor gör, köpt vinterjackor, ätit och bara vart. Utan att haft tankar på allt olyckligt.
En del av mig är lugn och trygg inför beskeden imorgon. Trygg med att bli omhändertagen, trygg med dom som finns omkring mig. Jag vet att det som sker är för att lära oss något. Lära mig men även lära er. Om livet & medmänskligheten & sin egen utveckling. Kan det här göra någon annan till en bättre människa? Förmodligen. För att vi ska släppa de små sakerna & fokusera på vad som egentligen betyder något.
En annan mer "mänsklig" del av mig snuddar vid frågor som varför just jag, hur kunde läkarna missat så länge osv. Men vad gör det saken bättre. Att älta?! Jag försöker att hålla mig vid lugnet, tryggheten och känslan av att livet tar hand om mig på bästa sätt ändå. Att jag är på rätt plats i livet. Det är här jag ska vara just nu. Meningen kanske kommer till oss senare.
Men åter igen vill jag tacka från djupet av mitt hjärta för allas enorma stöd. Att jag på något sätt förtjänar all er styrka. Brev, blommor, sms & mail. Jag känner allt ni sänder i tankar & kramar. En otrolig värme som ger hopp om en värld full av kärlek till sina medmänniskor. Ni är alla fantastiska, keep it up! Resan har bara börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram