lördag 21 februari 2015

Påminnelser

Varje gång jag försöker äta på rätt sätt så påminns jag om varför jag inte vill. Jag påminns om att jag inte kan gapa, inte kan komma åt med tungan på överkäken & inte kan stänga munnen. Jag ser ut som en jättebebis som smaskar och petar med fingrarna. Jag påminns om att restaurangbesök kanske aldrig mer går att uppleva. Min gapförmåga är begränsad & kommer så alltid förbli säger min käkkirurg. Efter min första näsoperation som gjordes så kan jag inte längre röra min överläpp neråt. Det är som att näsan & överläppen sitter fast. Jag kan inte vissla, eller smörja läpparna om jag tagit lypsyl. Jag kommer knappt åt att skicka mig själv på överläppen.
Hur ska jag kunna tugga mat om jag inte kan gapa ordentligt eller fånga upp maten i munnen med tungan då käken inte kan röra sig i sidled eller utåt.

Jag tycker straffet för det här är alldeles för hårt när hela ens sociala liv står på spel.

2 kommentarer:

  1. Det blir bättre kära du.Vad vore vi alla utan dig,dina kära vill ha dig nära,för alltid.Det är det viktigaste,att du lever,efter allt du gått igenom.Stor styrkekraaaam,fina fina du.

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram