Bara en helt jäkla fantastisk dag!

SÄven om livet har sina motgångar så kom det idag en rejäl skjuts uppåt.

Jag har försökt para min ena tik ett par dagar, men hon vägrade släppa till så det var bara att inse att det inte blir något. Men istället så hade jag anmält mig till året första utställning. Något jag inte skulle åkt på om det blev parning, men iväg for jag. Resesällskapet fick förhinder så jag åkte själv. Tack och lov så var det flera människor jag kände på plats så det blev många kramar av olika människor. Och bara känslan av att kliva in i en värld där jag deltog mycket innan jag blev sjuk, den känslan va så befriande. Allt var som vanligt. Och på en hundutställning glor folk hellre på hundarna än på folket så jag märkte inte en enda sne blick mot mig! Efter några timmars sittande och spanandes på min ras så var det min tur. Jag hade med mig min minst peppade hund Barbara som brukar va lite svår att motivera. Nu har vi gått på utstlällningskurs ett tag för att försöka återuppliva henne och se på fan om det inte gav resultat! Hon kilar in i ringen med mig med svansen viftandes och är på sitt allra bästa humör! Jag själv var nervös som en gris (av någon anledning) och nästan skakade när jag skulle in. Men Barbara levererade såpass att hon blev bäst i rasen och tog det sista certet som gjorde henne till Svensk utställningschampion idag! Kanske inte världens största grej men jag vart så förbannat glad & med en liten hejjarklack på sidan om som tjoade så va lyckan total! Hon blev även bäst i ras & hela min dag efter det har gått i glädje! Jag har helt enkelt haft den bästa dagen på väldigt länge. Trots alla motgångar så måste man få leva dom lyckliga stunderna & kanske är dom lättare att leva i när man vet deras motsats. Dagen idag vill jag minnas länge & därför måste den printas ner. Jag vill minnas kärleken omkring mig som hundarna har sett till. Alla människor jag har träffat genom dom, olika människor med samma intresse som för oss samman. Känslan av att kunna vara ute bland tusentals folk och känna sig normal (vad det nu är). Ingen som stirrar på mig när jag går i ringen med min hund utan dom tittar på henne. Lyckan av att kunna sitta på Mcdonalds med en glass och prata hund i en timme utan att någon tröttnar. Solen som skiner och skvallrar om att våren är på väg. Köra sin nya fina bil på torra asfaltsvägar på väg hem till huset man älskar. Där hästarna betar utanför tomten och geten bräker. Att kliva innanför dörren och så är HAN hemma. Han som älskar mig trots mitt utseende. Att få ringa till dottern och skvallra om hur "hennes" hund blivit champion & höra hur hon spricker av stolthet. Och att få välkomnas av mina andra hundar. Mitt liv är ett lyckligt liv. Så är det bara. Idag lever jag och accepterar faktum att allt med maten strular. Jag åker till Ica, köper mig melodifestivalens minsta godispåse, klipper isär bitarna och tuggar sakta i mig. Njuter av den smak jag känner och accepterar. Gläds över att jag kan lite grann istället för att jag inte kan, mycket mer. Idag lever jag på molnen i lyckan och ruset av hur bra ett liv också kan vara. Idag var lyckan min. Tack alla som va med idag och bara spred energi. Idag är en dag jag vill minnas. Ruset och lyckan, nästan nära tårar av ren... ja bara.... TJOHOOOOOOOO!!!