söndag 23 november 2014

Inte kul att va ful i en supersnygg värld

I helgen har jag tagit tillbaka det som har varit mitt. Jag har gjort slag i saken som jag har tänkt och jag jänner mig rätt befriad efter det.
Jag har varit ute bland folk. I lördags var jag in på min gamla arbetsplats sedan 10 år, Ica maxi på Hälla i Västerås. Jag känner dom som om de vore en del av en gammal familj. Många har jobbat där lika länge som en själv gjort.  Jag skulle in och handla en liten sväng medan Tomas va på en affär i närheten. Jag tog av mig mössan, drog ner halsduken, sträckte på nacken och gick in. Tänkte att  vill ni glo, så gör det då. Jag har inte valt det här och då tänker jag heller inte skämmas för hur jag ser ut. Så många varma kramar & höga "heeeeeej" när jag träffade mina gamla kollegor. Dessutom bidragslördag & massor av folk i butiken. Jag är väl medveten om att folk tittade men jag valde där & då att skita i det. Ska jag se ut så här i några månader till så kan jag inte gräva ner mig. Jag är en social person med många människor omkring mig som jag tycker om, däeför tänker jag inte gömma mig. Det känns samtidigt lite skönt. Ungefär som när man har lagt ut en bild på facebook eller här. Se noga nu hur fort något kan ändras, ett besked, en bilolycka eller vad som helst. Och varsågod att glo. Jag vet själv att man på något sätt dras till ett annorlunda utseende för att det inte är det "normala". Och därför känns det skönt för självkänslan att ha visat upp sig. Jag är stolt att jag tog modet till mig och lyssnade på min vision om livet och tågade in där. Jag tänker inte gömma mig. Punkt!

Idag har jag även tagit tillbaka en till del av mitt gamla liv. Innan operationen gick jag och mina två nära vänner Madde & Evelina många promenader runt kanalan där vi bor. Allt på kvällarna med alla våra totalt13 hundar. Ikväll tog jag bilen (som jag inte heller kört sen jag kom hem för jag trodde mig se för illa på ena ögat) parkerade vid kanalen & mötte upp mina vänner för den sedvanliga promenaden! Aningen mer lunk än promenad men 3 km var det och jag har verkligen saknat det! Jag är rätt trött nu efteråt men så glad att jag gjorde det. Mitt liv måste tillbaka till det de en gång var innan beskedet. I den mån jag orkar såklart. Men bit för bit plockar jag hem pusselbitarna. Så länge det ger mig energi för att orka åka vidare på min resa så är det bra.

Helgen har vart bra & bjudit på besök av nära & kära. Imorgon väntar en ny tid i Örebro för byte av tamponaderna igen & sen inväntas brevet från Västerås & strålningen.
Ny vecka, nya tag!



Förra sommaren rakade jag av mig håret bara för att testa på. Idag är jag glad för det, då är frisyren inte lika jobbig att bära upp idag. Jag trivdes rätt bra i det! 

2 kommentarer:

  1. Älska Madde. Jag kan inte råfördet men jag läser Tappenad hela tiden och tänker det är ju gott. Hur byter man det? Osv. Ler lite för mig själv och ser du underbara människa framför mig. Och kommer på mig själv med att sakna att jobba med dig. Kanske ses vi en dag på din eller min trapp. Kram Johanna Sandin

    SvaraRadera
  2. Du är vacker, tuff och otroligt stark med en vilja av stål!
    ♡♡♡

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram