Nu kör vi

Nu ligger jag här i min sjukhussäng på Rigshospitalet i Köpenhamn. Sjukhuset som ska se till att jag blir frisk igen. Fast jag känner mig frisk. Men tumören har spökat de sista dagarna. Det verkar som den vet Vad som ska hända nu. Att den ska bort, ut och förintas. 

Vi har haft en mysig helg jag, Tomas & mamma. Lyckats planka på tunnelbanan x antal gånger, käkat smørrebrød, pizza, kött och allt annat som Danmark levererar i matväg! Danskarna kan!

Har fått mig en lugnande tablett nu på kvällskvisten och det känns skönt. Ingen direkt oro för morgondagen faktiskt. Jag vill bara få det gjort. Alla tankar på utseende, tänder och funderingar har lagts åt sidan för att fylla upp mig med positiv energi som ni ger mig. Klart jag tänker på operationen men snart är den förbi. Snart har en vecka gått, snart 2 och då får vi åka hem. En månad rullar på. Ett år hinner man knappt blinka åt! 

Jag siktar ditåt nu. Jag tillhör dom lyckliga som får leva. Och det är viktigast. Även om omständigheter runtomkring kommer påverka framöver. Må så vara. Nu är jag redo att göra det här.

34 dagar efter beskedet är det dax!

Hejja Köpenhamn! Hejja Birgitte!

Hejja mig! Hejja livet!