Att från den ena dagen till den andra få veta att man är sjuk. Att helt plötsligt få hela ens liv omorganiserat med läkarbesök och i mitt fall utlandsvistelser i omgångar. Det är inte helt lätt när man som i mitt fall har 1 dotter, 5 hundar, höns och kaniner som ska skötas om.
Vi hade dessutom just blivit ägare till Rottweilern Stina som börjat sitt liv lite olyckligt på fel ställe med dålig/ingen uppmärksamhet av sina behov. Nu hade vi anmält oss till tävlingslydnad och sen ville jag lägga fullt krut på sök med henne.
Istället blev det en period av att omplacera alla mina hundar tillfälligt men under en längre tid.
Tack och lov så minns jag knappt att jag varit tvungen att fråga folk, utan jag blev erbjuden. Våran lilla Skit-Stina bor i Norrköping hos en underbar tjej som heter Lotta, hon föder upp rasen och som låter Stina få utvecklas och vara hund, precis som hon behöver nu. Eftersom rasen är helt ny för myig så känns det tryggt att få veta att hon är på bästa möjliga ställe.
Selma heter min äldsta hund. Jag har haft henne sedan hon föddes för snart 12 år sedan. Hon är en speciell dam med lite knäppa ideer vad det gäller andra hundar hon inte känner. Henne vill jag inte lämna vart som helst. Tillsammans med min ena petit Brabancontik Barbara bor hon nu hos en jobbarkompis till mig och hennes flat coated Diezel. Dom är med på jobbet om dagarna, presic som dom är vana att vara och får massor av kärlek och är så omtyckta av Mia. Jag saknar dom varhje dag, särskilt selma som har hängt med mig vad jag än har gjort i livet. Jag har ju haft henne längre än jag har varit mamma åt min dotter.
Att föda upp griffoner har sin fördel, kenneln har jag tillsammans med en av mina närmaste vänner Sara och där bor idag min "stamtik" Märta. Märta är mamma till de 2 tikar jag har kvar i kenneln. Hos Sara får Märta hänga med sin riesenschnauzerkille Couger och vara just den prinsessa hon känner för. Dessutom går hon ute mer eller mindre hela dagarna på gården, något hon älskar. När Märta är hemma ligger hon helst under äppeltrrädet och anser inte alls att "kom in" är något hon måste rätta sig efter. HOn vill vara ute & hos Sara får hon det just som hon vill ha det.
I min första kull sålde jag en av valparna till en tjej som bor i Västerås. Vi fick så bra kontakt att vi i omgångar umgås dagligen. Vi tränar på gymet ihop och åker på hundutställningar. Där bor idag även min sista hund Kija. Hon är en griffon Bruxellois och syster till Barbara & dotter till Märta. Hon bor med Evelina och får hänga dagligen med sin skäggiga bror Mustach (Musse). Toppklass!
Hönsen hemma på gården och de 2 kaninerna är inte så lätt att placera ut. Då är det tur att man har en fantastisk granne som ställer upp utan att blinka. Hon matar mina "utedjur" och vi har kommit fram till att dom får flytta hem till henne så snart dom byggt klart sin hönsgård.
Jag känner mig så oerhört lyckligt lottad som har alla dessa personer som hjälper mig med mina djur. Dom är så otroligt viktiga för mig och nu känner jag mig trygg med vart alla är. Jag hoppas verkligen att dom får komma hem i sinom tid när jag orkar med dom. Men fram till dess kan jag vara trygg.
Min underbara fantastiska dotter Junie bor hemma hos sin pappa. Där har hon nära till allt som skola och kompisar vilket känns fantastiskt. Men om jag saknar hundarna så är det inget mot vad jag saknar henne. Jag är glad att hon kom ner till mig i köpenhamn & hälsade på. Hon är en otroligt smart och trygg 10-åring som har den vackraste av insidor.
Som sagt, jag är så oerhört tacksam för all hjälp som så självklart har erbjudits mig. Fantastiska människor som ställer upp. All kärlek till er!
Gråter.
SvaraRaderaKram!