Att välja rätt

Alla dagar går ihop. Jag vet inte längre om det är helg eller vardag och så lär det fortsätta. På måndag börjar Tomas jobba igen och då lär jag väl börja klättra på väggarna. Tur jag ska in för att sövas må-ti så 2 dagar försvinner lite. Då ska jag in för att byta tampenad i gomen och fräschas till i munnen.

Idag har min fina pappa varit här med sin fru  och hälsat på.              

Vi pratade mycket om att göra det man vill nu, istället för att vänta på det. Bara för att man sagt att man ska jobba i 2 år till och sen gå i pension från sitt tråkiga arbete så måste man inte vänta på det, om man inte måste. Se till att gör det du vill ha gjort för att leva ett bättre mer givande liv idag istället för att vänta. Nu är livet, Idag levs det. Passa på när du är frisk och mår bra. Är du inte tvungen att jobba dina sista små år  så gör det inte. Det mesta löser sig med tiden. Gå i pension & påta i trädgården istället.

Vi har även haft besök av 2 andra fina vänner, bla Sara som är en av mina äldsta vänner här. Hon är en så förbannat jordnära skön människa som skulle lyfta en traktor om hon va tvungen. Hon är så mycket för mig.

Annars har dagen gått, man städar, dixar & donar. När man har lite "utegångsförbud" så gör man det man får. Visst borde man sova och vila upp sig men det vill jag helst ge till natten. Även om natten inte vill ge det till mig. Men jag hoppas att man kan göra något åt sondslangen på tisdag så det kanske ligger annorlunda ett tag.

Ibland är det så små önskningar man har mitt i det stora. Att bara få sova okej. Man tappar tankarna på det stora odjur som ätit upp mig och önskar att de små bekymrena gick sin väg.

Men samtidigt så har ytterligare en dag gått, en dag till har passerat. En dag av mitt liv men samtidigt en dag som sjuk är avklarad. Ett steg närmare målet, men en dag mindre av mitt liv. När jag tänker så, inser jag att livet är verkligen här och nu. Jag vill inte gå och vänta på att sjukdomen ska försvinna för att börja leva. Det är ju här och nu allt gäller. Bara för att jag fått cancer som går att bota så betyder inte det att jag kommer leva lycklig i alla mina dagar sen. Men om jag lever lycklig här och nu, trots min sjukdom och inte kastar in handduken förrens jag måste. Då har jag levt mitt liv. Med alla bekymmer man får till. Stora som små.
Först då kanske man lever fullt ut. Om man bara accepterar det man har. Jag tror samtidigt att det är så lätt att glömma tänka så, men acceptera din lott du inte kan styra över. Man kan alltid göra val i livet, men cancer ingår tyvärr inte där, liksom andra sjukdomar, död & tragedier. Men du kan välja hur du vill gå igenom det. Känna i varje cell i din kropp hur du väljer att leva med en positiv syn  på livet. Det liv som du trots allt har här och nu. Idag. Det är svårtr att sitta & gilla läget när slangen skaver i halsen sondmaten är ditt enda mål mat eller när ögat är svullet och du ser helt uppblåst ut. Men om man brottas lite med det tankemonstret så kommr det dag för dag att vara en lättare kamp att vinna. Jag accepterar att läget är såhär. Jag kommer inte alltid  behöva ha livet just såhär. Men nu ser det ut som det gör och jag älskar mitt liv med dess innehåll ändå.
Försök att se det vackra i vad som skett. Alla människor som har korsat din väg och som på så många sätt visat medmänsklighet. Känslan av att ha världens starkaste arme omkring sig, som peppar trots sina egna liv med bekymmer och problem. Ändå finns det extra utrymme för att ge till andra. Den känslan är stor, den ger hopp om en värld full av kärlek. Den ger hopp om att vi tar hand om varandra.
SÅ lev det liv du har fått. Din tid är inte över förrens du är borta. Så fram till dess. Lev!