måndag 5 januari 2015

Den gumman gick inte

Om gud eller den högre makten finns så besvarar han era tankar om er önskan att avlasta mig. Det är för mig ett mysterium hur jag dom senaste dagarna har varft i princip helt smärtfri (förutom i magen av pegen). Men blåsor, svamp och andra brännskador är helt borta. Visst kan jag ha en  liten brännande känsla på tungspetsen men det är ingeting mot vad jag haft! Jag tror kroppen svarar på att jag får ordentligt med näring nu så den orkar stå emot. Dessutom tar jag vitaminer i alla dess former direkt ner i sonden vilket gör att jag faktiskt får i mig dom också. Morfinet slutade jag med för ett par dagar sedan också och när jag vaknade i morse så kände jag mig så oförskömt pigg! Plötsligt så lockade gymet massor och energin verkligen pulserade i mig. Promenaden med hundarna va lekande lätt i solskenet och livet kändes så mycket klarare! Jag inser nu vad morfinet gör med mig, det däckar mig! Och visst är det skönt att få sova när man har ont, men det slår bort en bra del av en själv. Och behöver jag inte så tänker jag inte ta dom. Träffade läkaren idag, som man gör en gång i veckan under strålningen. Berättade att jag mådde prima idag & att alla blåsor & svamp va borta. Han sa att alla inte får de värsta symptomen i slutet utan att det kanske kan hålla sig såhär! Så kalla det tur eller eller så hör någon era tankar & skonar mig. Valet är fritt att fundera över. Jag tror mig veta. Många tankar & krafter riktade åt samma håll gör skillnad.
Märkte när jag åt morfinet hur min egen självbild höll på att fallera. Det är svårare att tänka positivt när man är trött och seg. Därför hoppas jag kunna få fortsätta såhär.
Nedräkningen har dessurom börjat nu. Jag tror jag har 15 gånger kvar nu. 35 gånger totalt. Så denna vecka är det ons, to & fre. Veckan efter det må-fre. Veckan efter det må-fre. Sen är det en endaste måndag kvar att stråla! Fatta, nedräkning!!
Mammsen är på besök nu också, det är mysigt. Imorgon ska vi ta en tur på ikea med Junie som också är här.
En härlig kvällspromenad blev det runt kanalen i kylen med Evelina & hundarna ikväll. Jag är på gång, det känns bra!

Fuck you cancer!
Den gumman gick inte!



En vacker dag ska musklerna tillbaka. Nu längtar jag till att få bygga tillbaka mig dit. 


3 kommentarer:

  1. Underbart,Madeleine! kämpa på,ge den vad den tål,är det nån som kan är det du,starka tiger,nu kommer ljuset tillbaka och med det din inre superstyrka,använd den ,och ge cancern en riktig käftsmäll! Fina,fina starka människa.Din familj och dina vänner behöver dig.kram

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst hela din blogg, alla inläggen och jag är både tagen och inspirerad. Du skriver fantastiskt bra och fint, inlevelsefullt och rakt på sak. Jag kommer att följa din resa helt klart Och du skriver så starkt att jag som läser får egen motivation att tänka positivt, vara glad över allt som fungerar och förbättra det jag kan.Tack! Du är helt fantastisk!
    Skickar över en stor dos positiv kraft och ork. Kämpa på, nedräkningen går åt rätt håll!
    Varma hälsningar från Piias granne, Anne

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram