söndag 11 januari 2015

Det är upp till dig

Att välja.

Det är trots allt det handlar lite om, Att välja hur man ska se på saker ligger i ens egna tankar och styrka. För det är en styrka att lyckas styra sina tankar & inte låta dom styra dig. Tankar kommer och går, dom är trots allt inte din verklighet. Men dom kan lätt förknippas med din verklighet, och det är bra om du matar dom på rätt sätt. Positiva tankar om dig själv ger ju dig en bra självkänsla. Men likaväl  kan de destruktiva tankarna gödas så pass att du tror på dom till slut. Och då blir dom din verklighet fast dom inte är det.
Så. Det är upp till mig och mina tankar huruvida jag ska känna mig fin eller ful. Men det är ett jäkla jobb. Svårare än att träna hundarna. Belöningen kommer inte direkt när jag försöker och bakslagen är många. De tunga tankarna är som en tjock dimma ibland. Och att börja tänka bra om en själv är som att vifta bort dimman med en liten papperslapp. Det händer knappt någonting. Men ju mer man viftar desto mer händer det. De positiva tankarna får dimman att lätta och man mår faktiskt bättre. Det är en färskvara också, det bör göras varenda dag för att hålla i sig.
När jag misslycks med det så känns det direkt. Och jag glömmer ofta bort det. Men jag vet att det är viktigt, så jäkla viktigt. Särskilt nu när jag har ett ansikte som inte liknar mitt gamla. Även om förändringen inte är så fruktansvärt brutal så ser jag minsta lilla grop i mitt ansikte. Alla vinklar som gör att jag ser ... annorlunda ut än förut. Jag hade kunnat lägga mig ner för länge sen och aldrig velat kliva upp igen. Men jag väljer att i varje fall försöka se uppåt.
Jag va rejält låg en dag, kände mig så ful. Jag stod och skulle betala biljetten till parkeringen på sjukan och såg en kvinna närma sig mig från sidan. Jag försökte snabbt att dra upp halsduken för aniktet och dölja ärren och hålet i munnen.Men hon var för snabb & såg mig. Hon frågade om det va jag som bloggade. Och det mötet har verkligen fått mig att inse att jag inte ska gömma mig. Livet skickade henne just i den rätta stunden för att jag skulle få mig min putt i baken. Göm dig inte, upp med hakan. Jag har inte valt det här, man kan inte välja sitt utseende. Och därför fattar jag nu hur viktigt det är att i varje fall försöka tänka rätt. Att inte låta mig själv sjunka och känna mig ful. För där nere på botten är det så mycket tätare dimma & så mycket jobbigare att ta sig upp. Inte omöjligt, men jobbigt. Det gäller bara att ta kontroll över sin hjärna & inte låta den kontrollera dig.
Inte så bara, men så värt det.

" Tankar tänkta tillräckligt många gånger blir en verklighet".
Upprepa det för dig själv i samma veva du har nåt snällt att berätta.


Det är även såna tankar som gör att jag väljer att leva som vanligt.
Även om jag inte kan äta nu eller sover skit för muntorrheten så väljer jag att åka iväg över en natt. Vi va hos min syster och hennes kille nu i helgen. Jag satt och tittade på med min tandlösa mun medans dom åt grillad entrecot och pommes. Suktades över att få sluka en hel köttbit i ett stycke. Men det går inte, samma sak där. Antingen accepterar man att inte kunna äta eller så tjurar man över det. En kamp jag har varenda dag. Jag vill äta, men kan inte. Stoppar jag maten i munnen smakar det inget alls i varje fall. Så jag hängde upp min sondmat när dom åt och försökte gilla läget. Och det gjorde jag. Kvällen va kanon med alla ungarna, min lillebror, pappa & hand fru kom över. Vi hade alla 4 hundar med oss och vi sov kvar. Det funkade. Även om jag hade med mig en apotekskasse större än min klädväska. Det gick & helgen va kanon. Mamma kom  över idag innan vi åkte hem. 

Jag accepterar hur jag ser ut och att jag för tillfället har många brister i mitt annars vanliga liv. Såhär är det just nu. Det suger rejält i mellanåt. Men det hjälper faktiskt inte att tjura över det. Det hjälper inte ett dugg. Även om jag vissa dagar är så less så jag vill kräkas på det så väljer jag att ha positivatankar. Det blir så mycket roligare så!

Det är upp till dig


2 kommentarer:

  1. Det är så sant, det du skriver! Positiva tankar kan förflytta berg. Du är en kämpe som kan se detta som en utmaning, men det tar dig samtidigt framåt, på alla vis, här i livet! Kramar till dig!! <3

    SvaraRadera
  2. Tack finaste vän för att du ger mig perspektiv på livet. När jag känner mig depp och värdelös, vilket jag faktiskt gör fast jag är frisk, så läser jag vad du har skrivit. Det ger mig självinsikt och mod att jag faktiskt kommer klara den banala sak jag ska ta mig an. Kan du klara det som du har gått igenom så kommer jag klara det som väntar mig. Min prövning är en bagatell jämför med din resa genom plågor och behandlingar. Tack för dina ord och det du delar med alla oss som följer dig. Massar kramar <3 // A

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram