torsdag 4 december 2014

Refilled

Dagn började bra när min bästa och trognaste supporter gled innanför dörren 07.30 - min mamma.
Hon åker 12 mil för att åka ytterligare 8 till med mig, för att träffa tandhygienisten i örebro. Sen vänder hon åter mot 08-land för att jobbar.
Hon är en superkvinna, en kämpe med ett driv som aldrig verkar ta slut, gissa vart jag fått min kraft ifrån, den går i rakt nedstigande led.
Sen åkte jag hem och pysslade precis hela dagen, bar ut byrålådor, dammsög och hade massor av fuffens för mig ända tills klockan blev 18. Då åkte jag till min kära vän som köpt hus 4 minuter ifrån mig, ingen är gladare än jag, älskar att ha mina kära så nära det går. Efter det så var det äntligen dax att sätta min fot på gymet igen! Jag åkte dit för att andas lite gymluft & hänga med Madde som va där och tränade. Men det mest fantastiska va "folket" som brukar träna samtidigt som kom och kramade om mig, gav mig en klapp på axeln och sa så fina saker. Helt fantastiskt underbart! Jag blir så jäkla glad av att få sån pepp av folk omkring mig, särskilt när vi "bara" brukar småprata på gymet, det värmer verkligen!
Kunde helle rinte låta bli att dra lite i vikterna, bara lite lite... sen var jag ju tvungen att hänga lite i chins-stången bara föör att testa om jag orkade. 2 stycken klarade jag av! Det  va nog mer än jag hade trott. Fast jag erkänner att min kropp skakade av ansträgning sen, men det va det värt. Dagar som dessa, som egentligen är precis som innan diagnosen är de bästa jag har. De fyller mig med energi och känslan av att kunna vara bland folk med min tandlösa mun i ett flin, utan att någon ser på mig på det sättet, jag bara älskar det! Jag får vara som vanligt och det är det som ger mig så mycket kraft.
Nu vet jag att min tuffaste utmaning är i startgroparna. Operation är ett hårt fall men det är kortvarit, strålningen är långvarig och kräver mer fokus.
Jag har alltid varit en kortdistansare som satsar allt på en gång så detta blir en utmaning. Jag hoppas verkligen jag orkar ha sama målbild som nu.
2 månaders kamp är en lång tid, men samtidigt är det bara 2 månader. 35 strålningstillfällen.
35 gången ska jag ligga där, det krävs nog en kalender där jag dag för dag kan bocka av och se målet närma sig.

Fokus, du är ett steg närmare målet för varje dag. Du klarar det.

Jag vet att jag klarar det, för man måste. Men jag vill klara det på mitt sätt. Men om det innebär att lägga sig ner och gråta så kommer jag göra det. Men målet måste alltid finnas som en klar bild i huvudet. Jag får inte tappa bort det för då kommer jag tappa mig själv. Och ja, jag vet att det är okej att falla och man behöver inte alltid vara stark. Men fokuset på målet måste vara min starkaste tanke.

Om någon känner för att göra ett snyggt peppogram med 35 tillfällen att bocka av, som jag kan sätta upp i köket så maila mig:
madeleine.erichsen@hotmail.com
Det kommer skrivas ut och sen kommer jag stolt att visa upp det för er!
Annars får jag göra ett eget handritat i värsta fall. Men någon mer konstnärligt lagd person med lite tid över kanske kan förbarma sig att göra ett roligare. Dessutom kommer jag påminnas om att det finns krigare omkring mig som hejjar på.

Imorgon blir det tid hos Birgit, Överläkare  på Onkologen igen, nu för att mer detaljerat berätta om hur strålningen kommer gå till och sen blir det besök hos tandhygienisten i Västerås. Efter det ska jag ta min käre skånska vän och besöka metropolen Barkarby för att gå på outleten. Det är trots allt också min  lilla håla jag växte upp i också så kanske hinner jag säga hej till familjen som bor där. Vi får se, men annars blir det jag och skåningen, hand i hand över de kullerstendbelagda gatorna. En till dag med påfyllnad av energi, precis som idag! Me like!

Näran tänker att den där lilla fröken snart fyller 3 år så inser man att 2 månader kommer svischa förbi.


2 kommentarer:

  1. Med tanke på allt du gått igenom på denna korta tid kommer detta med ditt mod och din inställning bli som en lätt klack spark!

    SvaraRadera
  2. Go girl.You can do it.❤️

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram