måndag 1 december 2014

Släpp in mig igen

Jag har inte valt att vara sjuk och allt vad det innebär. Och därför har jag heller inte valt att hållas utanför mina vänners liv. Oavsett vilka problem jag eller någon annan har så ogillar jag känslan av att hållas utanför bara för att mina problem är större. Jag vill vara delaktig precis som innan för tror mig, att höra om "vardagliga" problem och andra "små" bekymmer är precis vad jag vill. Det är bara ett tecken på att solen går upp varje morgon, precis som innan och att andra människors problem är desamma, precis som innan. Och jag vill inget hellre än att leva vidare, precis som innan. 
Helt plötsligt ringer man inte mig som man alltid gjort för att prata om saker. För att jag har större problem, men jag vill fortfarande vara densamma som innan min sjukdom. Och därför vill jag inte särbehandlas. Jag blir mer ledsen av att hållas utanför det normala livet än att bli skyddad från det. Jag förstå att det handlar om välvilja och att man inte vill tynga ner mig med sina små problem. Men alla har olika saker som är olika jobbig och då är ju dom bekymrena inte små för den drabbade. Håll mig uppdaterad, låt mig få vara med och stäng mig inte ute! Jag vill inget hellre än att allt ska bli som förut.

1 kommentar:

  1. Härliga Madde som sätter ord på allt! Du har så rätt för helt klart måste det kännas som ett utanförskap när "små" bekymmer inte kommer fram till dig. Sen har du ju också skrivit att du förstår varför ja du är bara så underbar. Lyckliga de som är dig nära och som är dina vänner.

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram