fredag 31 oktober 2014

Rusta er för strid

                                                                       2014-10-15




Rikshospitalet i Köpenhamn. En grå stor och ganska ful byggnad. Det har jag sett på bilder. 
Min läkare från Örebro ringde mig idag och ganska direkt är jag som ett barn som får vaggvisor nynnade till mig innan läggdax. Trygg och säker på att han vet vad han säger. 
Han säger att det jag har fått är skit på så många sätt. Men han känner ett stort förtroende för läkarna i den gråa stora byggnaden. Han säger att det finns en klok & genomtänkt plan för mig där. En plan för den avancerade kirurgi som jag ska genomgå. När han säger så vaggas jag in i trygghetens famn. Vi ska dit en gång innan den stora operationen som ska avlägsna tumören.
Det är en till röntgen som ska göras för att mer exakt se vart den sitter. En ptct-röntgen om jag uppfattade orden rätt. Man för in socker i blodet. Eftersom cancern har hög ämnesomsättning så kan man lättare se hur den sitter då. Vad jag vet nu, i överkäken, gom & bakåt. Buktar ut i näsan. Skulle jag fokusera starkare på den tanken är risken för en hemmaoperation stor. Allt för att gräva ut parasiten själv. Men jag försöker bara acceptera att den finns där. Som en fet snorkråka som inte går att fräsa eller peta ut. Som bara sitter där stoppar all luftpassage genom högra näsborren. Det är trots allt nästan det enda bekymmer den ger mig. Lite värk i tinningen ibland och stel käke. Men annars är jag obrydd så länge den inte blöder. Läkarna kommer även göra den platta som ska sitta mellan min mun & näsa efter operationen när vi ändå är där. 
Sen får vi åka hem igen.
Han sa att jag är den andra personen som han är med om, som dom skickar utomlands för behandling. Han säger att allt måste göras så genomtänkt och perfekt som det går med mig. Jag är ung & har en 10-årig dotter hemma, det måste ske 100% korrekt. 
Någonstans där kände jag hur han räddade mitt liv. Att han ser till att den vård jag får är av världsklass. 
Hans val att avstå operationen själv & skicka mig till ett bättre team.
Men jag vet varför det är så. Jag vet att alla böner, tankar & energi som ligger i den här händelsen påverkar sånt. Det är den stora makten som hör allt som ni ber om. Jag tror inte på Gud som i Jesus Kristus, religionen. Jag tror på att det finns en större kraft än vi kan förstå. Kalla den vad du vill. 
Därav har alla ni som tänkt, skickat healing & bett för det här nått fram. Ni är med och påverkar. Man får tro vad man vill om sånt, men jag ser det som ett tecken. Vård i toppklass!
Operationen kommer sen att ske vecka 44. Inget datum satt ännu. Efter den väntar 10-14 dagar på deras sjukhus för att pigga på mig. Och det är då jag tror den jobbiga delen börjar. Då kommer nog smärtorna få mig att vackla, våndas & ifrågasätta. Kanske är det då, under operationen & veckorna efteråt som ni får rusta er för strid. Det är då jag måste bäras fram av er som en slagen hjälpte som dragit svärd mot Draken. Sargad men vid liv.
Medveten om att det är där och då resan börjar på riktigt. Beskedet har jag burit i 14 dagar nu. Snart börjar den riktiga striden.
Rusta er soldater.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram