måndag 27 oktober 2014

Uppstarten

Jag hade haft problem med den där käktanden så länge att jag till slut inte orkade mer.
Tandläkaren hittade aldrig något fel fast jag tryckte på hela tiden om hur det ilade när jag tuggade på den. Det strålade ända in i tandroten så hela världen stannade av för en hundradels sekund. Tandläkaren provade att slipa ner den för att det skulle underlätta, men inget hjälpte. Jag va även svullen och spänd på insidan av samma tandrad & hade tappat känseln där för länge sedan. Efter många vändor så kom vi fram till att det va bäst att dra ut tanden.

Det va i december 2012.

Tanden drogs ut men svullnaden kvarstod. Jag hade även ont i min käke på högra sidan. Hade svårt att gapa ordentligt, det krasade i mellanåt och på mornarna fick ja knappt upp munnen då jag bet så hårt på nätterna. Det hade blivit december 2013 och nu tyckte jag att  nästäppan som kommit smygande va allt annat än okej. Nässpray hade vid det här laget slutat hjälpa. Det satt även en liten utbucknad i gomen som plötsligt uppkommit. Jag kontaktade öron/näs/halsmottagningen för hjälp. Där fick jag först träffa en läkare som undersökte mig i munnen, Men han såg inget konstigt. Dom tog ändå bort en bit av utbuktnaden och skickade den på analys.

Sen blev jag vidareskickad till avdelningen som tog hand om nästäppan. Där fick jag genomgå många olika tester. Dom mätte mitt näsflöde, hur mycket luft som kunde passera genom näsborrarna.
Vid det här laget, ytters lite. Jag fick allergitesta mig för att se att det inte berodde på det.
Dom gick upp med fibroskåp för att se varför jag va svullen. Under den här tiden hade jag även börjat blöda näsblod, något jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Så fort jag böjde mig framåt så kom det. I början bara några droppar, men sen blev det så illa att blodet forsade. Jag minns en gång då det va så illa att jag fick avbryta mitt arbete och köras in akut till öron/näs/hals i hopp om att få stopp på det. Nu hade min tinning börjat värka också det dunkade i den i mellanåt så jag blev tokig av smärta. Dom tog sänkan på mig utan att hitta något. Även min tårkanal på höger sida hade slutat producera tårar. Problemet med käken kvarstod & jag kontaktade käkkirurgen i Västerås för att kolla upp det.

När jag kom in till läkaren så fick jag träffa den mest nonchalanta man jag stött på. Med en journal som vid det här laget va lång så frågade han mig bara: "vad är det för fel på dig då". Jag gav en snabb återkoppling om mina smärtor i käken och hur det störde mitt liv & sa att han kunde läsa min journal. -"Jaha, du är täppt i näsan, Då får du prata med näsläkarna sa han bara med den mest nedlåtande attityd jag mött. Sen va den läkartiden avslutad.

Till saken tillhör den att jag avskyr gå till doktorn. Jag är absolut ingen hypokondriker som springer dit i tid & otid för att  jag hittar nåt fel. Men det här störde mig, näsblodet, käken & problemet att kunna andas ordentligt. Till slut så kom läkarna på näsa fram till att min nässkiljevägg va sne. Dom frågade om jag fått en smäll på näsan någon gång. Något som aldrig hänt. Min näsmussla va svullen också på båda sidor. Den ena värre än den andra. En operation bokades in och jag trodde problemet skulle försvinna. Åtminstonne det med näsan & näsblodet. Jag fick träffa narkosläkarna & många andra vändor blev det till sjukhuset inför operationen. Tider som jag fick avstå från mitt  jobb. Att vara egen företagare är tufft i vilket fall, men det här drog ner på min inkomst rejält.

Operationen som gjordes i början på maj 2014 gick bra. Jag var hemma & sjukskriven 2 veckor. Gick på morfin och hade stora tampenader i näsan första dygnet. Siliconskivor längs näsväggen för att hålla den på plats.
Många gånger på sjukhuset har jag tuppat av, men värst va när siloconplattorna togs ut. Otrevligt och fruktansvärt obehagligt.
Att bli opererad i ansiktet är utlämnande och otäckt. Det hände vid flera tillfällen under besöken att jag fick tippas bakåt för att allt blod låg i fötterna.

Men som sagt så gick operationen bra och jag kunde andas bättre igen! Men bara några veckor senare så kom svullnaden tillbaka. Jag kontaktade läkarna igen och upplyste om det. Dom tittade in och såg att det berodde på att det va en "svullnad" kvar efter operationen. Även näsblodet spökade för mig och i rikliga mängder! Åter igen blev mitt jobb & min fritid påverkad. Jag kunde börja blöda på gymet, på hundpromenaden, i bilen, överallt! Och utan någon förvarning. Jag åkte in för att se vad dom kunde göra, dom ville försöka bränna men det satt för långt bak. Nu satt jag alltså där i läkarstolen, igen. Med en näsa som blödde allt oftare & mer.
En tårkanal som va helt igentäppt, en näsa som inte fungera de alls på ena sidan & en tinning som det spände & tryckte i.

Gång på gång sa jag att det började där tanden satt, som vi drog ut & sen har det bara eskalerat!

Jag gick till tandläkaren igen på näsdoktorns inrådan. Något slags samarbete skulle ingå i deras utredning. Men tandläkaren hittade inget nytt, bara samma som jag redan visste, att tanden som drogs ut hade sett mycket speciell ut, med dubbelrot. Tydligen ovanligt. Jag fick en bettskena för att inte belasta käken så hårt på nätterna.

Vid det här laget krävde jag gråtande i undersökningsstolen, efter en riktig röntgen!
 Jag sa rätt ut till min läkare på näsa: " Jag vill veta att det inte är cancer". Exakt dom orden sa jag. Och dom exakta orden hon svarade var: "det är jätteovanligt att ha cancer där, så det är det inte. Du behöver inte oroa dig".

Men en röntgen fixade hon & ett besök hos käkkirurgen igen. Tack och lov en annan man. Han opererade ut en bit ur mitt käkben, där den gamla tanden suttit. Allt under bara bedövning & lite lugnande. Jag skakade okontrollerat i hela kroppen under oprationen. Jag förstod inte att den va så avanserad, (i mina ögon). Jag blev sydd på 2 ställen i munnen & benbiten skickades på analys. Vid det här laget hade en röntgen gjorts på mig. Jag fick svaret av käkkirurgen som sa att det såg avvisnde ut. Benet va uppluckrat & när han skulle gå in för att ta bort benbiten fanns där nästan ingen ben. Han sa att innanför det hårda ben man har först, fanns nästan inget mjukt. Det märkliga i allt det här var att jag aldrig va orolig. Jag tänkte att läkarna fixar det här, bara dom hittar felet. Jag åkte ifrån käkkirurgen med en antibiotika att äta. 1 tablett 3 gånger om dagen mot infektion.

Provsvaret skulle komma efter en vecka. 3 dagar efter så ringde jag upp för att höra om svaret kommit. Inget svar. Läkaren var så bra, svarade på alla mina frågor lugnt & sansat. Sa att det kunde bero på så många faktorer att det inte va något att dyka djupare i förens provsvaret kommit. Efter en vecka ringde jag igen, ville prata med samma läkare. Till min stora sorg hade han bara gjort sin praktik där & hade flyttat vidare. Men jag skulle få träffa en annan doktor, en kvinnlig. Och jag fick en starkare antibiotika att äta.

Innan provsvaren kom så åkte jag akut in till näsavdelningen igen med forsande blod. Den läkare som jag träffade då hade jag stött på tidigare under mina återkommande besök. Åter igen gick dom upp i min förstoppade näsborre. och jo, hon såg något. En gul knöl med massor av ytliga blodkärl runt.
Det va den som blödde. Men den satt fortfarande för långt bak för att kunna fixa utan operation. Ett besvär efter min första operation sas det.

Men en ny operation va i sikte med en annan läkare som kunde den tekniken bättre än hon som opererat mig innan. Honom hade jag redan träffat på inför operationen som jag hoppades på, igen. Samtidigt kändes det konstigt att operera något ännu en gång som man inte visste uppkomsten av. Men allt va klart inför näsoperationen, narkosläkaren hade jag träffat igen och nu väntade vi bara på vad käkkirurgen sa om provsvaret så skulle operationen bli av sen.

3 veckor gick innan jag fick en tid för ett återbesök hos käkkirugen. Då skulle dom ha en plan för mig. Näsdoktorn & käkkirurgen skulle ha kommit fram till en lösning för att fixa nästäppan & den ömmande käken.

Det va onsdagen den 1a oktober 2014.

Mamma hade hela tiden varit delaktig på avstånd i mina resor till och från läkarna & när hon ville vara  med den dagen så va det helt okej. Jag hade annars åkt dit ensam. Det va ju bara provsvaret, inget konstigt. Hon åkte 10 mil innan jobbet för att finnas bredvid mig.
Tomas hade vart med och kört så många gånger förut så han va på jobbet.
Klockan var 8 på morgonen när jag och min oroliga mamma satt i väntrummet på sjukhusets käkkirurgiska avdelning.
Jag ser min näsdoktor kila förbi oss och tycker mig se en oro i hennes ansikte. Jag säger till mamma att det är kanske inte så bra att hon är här också?!
- "Usch, säg inte så", säger mamma tillbaka och ser plötsligt så sliten och trött ut.

Vi blir inkallade på rummet där näsdoktorn, min nya käkkirurg & en annan kvinna väntar.
Jag hinner inte riktigt reflektera över att dom är 3 stycken. Vi har presenterat oss och jag blir ombedd att sitta i undersökningsstolen.

-"Ja Madeleine, vi har fått svar på dina prover nu" säger käkkirurgen.

Okej vad bra tänker jag.

-"Vi har hittat en typ av cancer".


























3 kommentarer:

  1. Oj oj oj ! Vilken resa! Varför skall det vara så svårt att förstå. Något är fel med läkarutbildningen i Sverige. "Proverna är bra" så då är du frisk. Behövs ju inte så stor fantasi för att förstå att det är något annat.
    Tack för att du delar detta med oss.
    Monica

    SvaraRadera
  2. Det är helt otroligt hur envis man själv måste vara i dagens Sverige för att få hjälp! Jag har tyvärr en liknande erfarenhet. Min pappa hade också en massa besvär som han gick till husläkare och akuten för. Fick en massa olika mediciner för sina olika åkommor. Aldrig någon röntgen och därför aldrig medicin för cancern. Lycka till nu Madde med operationen och medicineringar! Allt kommer att gå bra! Kram ☺

    SvaraRadera
  3. skrämmande att man måste vara så pass frisk själv att man kan kräva undersökningar ..

    om du hade varit en hund så hade veterinären röntgat din näsa/skalle i ett tidigt skede eftersom kraftigt näsblod är ett typiskt symptom på tumör i den regionen -om man är en hund ;)
    anmäl dom säger jag bara .....

    hoppas allt går på räls nu !!!

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar & lite pepp! Ju fler soldater desto starkare krigare!
Kram